wahlshalsobar

Isac och jag har baket dumlemuffins att bjuda familjen på i kväll.

Här kommer oxå lite utlovade bilder på julpysslet som Ronja och jag gjorde.







Recept på 12 st muffinsar:


100 g smör som smältes och blandas med
1 dl mjölk.

2 ägg som vispas fluffigt tillsammans med
11/2 dl strösocker.

Blanda sen de torra varorna
2 1/2 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
2 msk kakao
1 tsk vaniljsocker
1 msk potatismjöl.

Rör i hop växelvis med äggen och torrvarorna.

Häll ner i 12 st formar och lägg i en dumlekola eller motsvarande i varje.

Grädda mitt i ugnen ca 12 min i 225 grader.

Låt svalna något strö sen över lite riven chocklad, vi valde mörk båbärs choklad.
Varsågod och njut.

Och självklart var vi tvungna att provsmaka muffinsarna så att de är riktigt goda, eftersom övriga familjen ska bjudas till kvällen Och jodå , vi tror nog att syster och bror och pappa ska bli nöjda. Nam nam! :)










Önska er alla en god helg!

Trött i dag, går och sover med plutten.

Kram kram

Jaha, då har jag tagit grissprutan då. Hoppas att man mår bra ändå i morgon. Men man kan ju bli galen på bristen på parkeringsplatser i Norrtan. Fick parkera ända uppe vid kyrkogåden vid Flygfyren och knalla ner till mödravården, där fick jag min spruta. Sen gick Isac och jag till apoteket vid sjukhuset för att hämta ut på inskickat recept åt Ronja. Men det hade doktorn glömt skicka, så det blev lång näsa. Sen var jag på posten och hämtade ut mitt nya körkort och det var faktiskt helt ok. :)

Sen gick Ronja och jag till BUP. Första träffen gick ricktigt bra tycker jag, men Isac tyckte dock att jag satt liiiite väl stilla. Mamma var tråkig, men han aktiverade oss så gott han kunde. :)

Nåja det blev en full dag och nu är vi trötta hela bunten.

Straxt ska jag gå och lägga Isac och frågan är väl om jag kommer upp något mer i kväll? :)

Se ya.

I dag har Robbin legat hemma sjuk och Ronja som inte lyckats komma till ro och sova något i natt fick faktiskt vara hemma hon med.

Isac har haft en jobbig dag då han jagat mamma som farit runt med dammsugaren som han vill ha tag i och sen moppen som han vill ha. :)

Just nu håller pappsen på att lägga Isac för natten och jag ska gå ner till storbarna. I morgon blir det till att ta sprutan för mej tror jag och sen ska Ronja och jag gå till BUP för att snacka lite.

Ska passa på att hämta ut mitt nya körkort som ligger på posten och väntar.

Kram kram

I dag åkte Isac, Ronja och jag till Blidö och pysslade. I morgon när det är bättre ljus ska jag försöka ta kort på våra alster. :)

Långbenta och något ostadiga står de nu och lutar sej mot fönsterrutan i köket, så det betyder väl att det första julpyntet faktiskt smugit sej in i huset. :)

Trevligt var det i allafall!

Kram kram

Intressant, enligt mina sidvisningar så verkar det som att jag fått några nya läsare som fördjupat sej i bloggen de senaste dagarna. Kul!

Se ya!

Lilla mannen bajsade faktiskt på toaletten en gång till!

Nu på kvällen lyckades vi pricka in det en gång till. Fast många "toma" toabesök har det ju varit, för det är så himla roligt att tvätta händerna efter avslutat toa besök. Och mamma och pappa envisas ju med att man inte bara går in på toa stup  kvarten för att tvätta händerna, utan man måste gå på toa först. ;)

Hm, har bestämt mej för att ta grissprutan på tisdag och nu har jag så klart ont i halsen igen. :(

Här har vi haft en bra dag i allafall, alla! :)

Nöjd och glad går mamman och sover. I morgon ska Ronja, Isac och jag iväg och pyssla. :)

Natt natt

Tolv prästkandidater står uppradade nakna i en klosterträdgård för att genomgå det slutgiltiga provet - att visa att de inte har synd i sinnet.
> Var
> och en har en lite bjällra fastknuten på den ädla delen.
>
> En bedårande ung skönhet, klädd som hon skapades, kommer och dansar för dem, putar och bänder sig för den förste kandidaten - ingenting händer. Samma vid nummer två, tre, fyra och så vidare utan minsta klockklang.
>
> När hon visar sina behag framför nummer tolv blir däremot reaktionen så våldsam att bjällran kastas av organet. Generad tar han ett steg fram och bockar sig för att plocka upp den.
>
> Då hörs elva små klockor ringa.

I går kväll när vi kom hem så monterade vi toasittsen till Isac. Han fick kliva upp på pallen och sätta sej efter att jag frågat om han ville bajsa. Sagt och gjort bajsade på toaletten gjorde han! :) Jo jo, vist hade vi tur, men ändå. Han v ar så söt när han satt där nybajsad och nöjd. Va duktig du var, har du bajsat sa vi och han nickade nådigt. :)

Har försökt vänta ut morgonbajandet nu men det verkar inte vilja komma. Så nu klär vi på oss och går utt och hjälper pappa med ved.

Robbin och hans kompis har tittat på anime halva natten så de sover och Ronjas kompis kommer om någon timme. Min kompis kommer också snart, välkommen mamma. :)

I går hade vi en osannolik tur när vi skulle beställa kakel. Det vi ville ha, behövde vi 18 kvadrat av. Det fanns 18,6 hemma och det var det sissta för det har utgått. Pust!

Nåja , se ya!

Hejhopp! Klockan är straxt efter 10 och snart kommer gubben hem, nice! Isac och jag har ätit frulle, dammsugit, eldat i spisen och kört igång den evigt fulla diskmaskinen. Ska nog försöka vila lite innan vi åker.

Sen ska vi som sagt åka och beställa kakel och veckohandla. Sen blir det fredags myyys!

Kram kram

HUNDENS DAGBOK:
07:00 Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!
08:00 Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
09:00 Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!
12:00 Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!
14:00 Tjohoo, åka bil. Det är det bästa som finns!
15:00 Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!
16:00 Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!
17:00 Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!
18:00 Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
20:00 Tjohoo, bli kliad i magen på soffan. Det är det bästa som finns!
22:00 Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns!

KATTENS DAGBOK:
783:e dagen i fångenskap…
Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker.
De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat.
Det enda som håller mig i gång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna. Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.
Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp. Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna.
I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favorit fåtölj. Kom ihåg: lägg en på deras säng.
Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck. Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat.
På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sort sammankomst. Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras kriminella planer. Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som “allergi”. Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.
Det andra internerna smörar för vår fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar. Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven. Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar. Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet.
Men jag kan vänta.
Det är bara en tidsfråga innan mina planer slår i verket

 

Tur att Isac är ganska snäll och att hans mamma är ganska lyhörd ibland. För annars så hade katten Emilia fått tillbringa sin dag bland sängkläderna i lådan på den nya byrån. :)

Isac gick in i sovrummet och jag hörde att han gjorde något. Sen kom han ut och pekade in i sovrummet och talade om något? Jag frågade vad han gjort och han pekade in i sovrummet och sa något. Så vi gick in i sovrummet för att titta. Isac öppnade då understa lådan på byrån och där satt Emilia. Hi hi.

Hon hoppar gärna ner i lådor och liknande för att kolla läget. Det gjorde hon nog nu med och Isac passade på att stänga, tur att han sen bestämde sej för att tala om att något nog inte var som det skulle. :)

Se ya.

I dag är Ronja hemma för vi ska gå till doktorn, men tyvär kan vi inte få grissjukesprutan för det är slut på Blidö för tillfället.

I morgon blir det handla och beställa kakel, nice!

Isac blir 16 månader nu i november och bäbben i magen blir i dag 16 veckor. :)

Lilla busgubben nickar nu i bland nådigt när man frågar om han vill ha tex bulle. Men han svarar så bara om han har lust, vilket han oftast inte har.

Snart ska vi äta lite frulle, lilleman och jag är hungriga nu.

Kram kram

10 tips för en vältränad insida

Andas djupt, sov ordentligt, ät långsamt, tugga noga, minska dina energitjuvar, vistas i lugna miljöer, boosta en energizer och lär dig träna din egen insida på bästa sätt.

Läs mer: www.piggabarn.se

Tillbaka

Mental träning och visualisering

Grunden för mental träning är en avslappning och ett tillstånd där du känner att du kan lyssna på dina inre mål. En stor del av mental träning är att visualisera dvs: att tänka sig in i (föreställa) sig en framtidsvision om hur du kan känna, tycka och tänka kring ett eller flera mål.

Läs mer: www.piggabarn.se

Tillbaka

Bli kvitt förkylningen på naturlig väg

Höst och vinter är förkylningarnas tid och när vi möts efter sommarens eller julens semesterbreak, så blomstrar bakterierna i de Svenska hemmen. Här hittar du de bästa tipsen för hur er familj kan klara er undan sängliggande, feberfyllda dagar.

Läs mer: www.piggabarn.se

Tillbaka

Tänker mycket på pappa när jag hör denna. Den valde jag, Robbin och Ronja ut till pappas begravning.

 Men den står inte bara för sorgen utan också för en förhoppning om att åter igen titta fram ur mörkret och känna just det som texten handlar om.
Vilket också så småningen kommer, men inte efter några veckor eller några månader. Att sörja tar tid, men att sörja är också att växa. Det tar år, men det måste det få göra.

Men så klart sitter man ju inte och gråter i flera år, nej sörjandet kommer och går i perioder. Man går långsamt igenom allt bit för bit. Och när man är "färdig" kommer det inte upp en flagga och det känns inte heller som ett tydligt avslut. Inte för mej i allafall. Det är mer difust än så, men en känsla av frid och att man är tillfreds med det som hänt och minnen som man har. Och en kännsla av...... ja tro, tro på framtiden igen.